Igår natt var jag och Stora S på en liten nattsemester hos hennes kompis E. Vi hade hur mysigt som helst och barnen planterade popcornkärnor för att det skulle komma popcorn. Stora S har tjatat så länge om att få sova över i deras gula "stuga"(?) och eftersom E:s mamma är en av mina bästa kompisar så funkade det ju bra.

Annars är ju det där jättesvårt. För mig i alla fall, jag vet inte hur alla andra gör. Om Stora S vill leka med någon speciell, och jag inte är speciellt bundis och tjenis med det barnets föräldrar, då blir det ju problem. Stora S kan ju inte bara ringa upp själv och bestämma tid och plats till exempel, utan det får ju jag göra. Och eftersom man inte känner dem så vet man ju inte om de vill att man ska följa med som förälder eller hur de alls vill lägga upp saker och ting.

Det är så synd, för det innebär ju att Stora S får längta efter vissa barn hela sommaren. Och tydligen är det bara vi av alla på dagis som inte har fullt upp hela tiden eftersom ingen annan ringer för att leka med Stora S heller. Nu är det ju inte så att hon går hela sommaruppehållet utan att leka med någon alls, men där är ju vissa som hon skulle velat leka med som hon bara träffar på dagis annars.

Hur gör ni andra?

Det är inte ett jättespännande liv man lever när man jobbar, inte. Däremot träffar man lite nya människor som får en att tänka till ibland. En sak jag har upptäckt är ganska så trivial, men det är ändå ingenting jag funderat på tidigare eller ens visste om innan jag fick barn.

Jag tar ett exempel ur verkligheten för att illustrera detta högst ordinära problem. Jag har en tjej på mitt jobb som inte har barn ännu. Men hon vill ju gärna ha. Och hon "äääälskar" barn. Tittar på tidningsannonserna över nyfödda och deklarerar med lyrisk stämma vilka som fått barn eller att den ungen (eller nej hon säger bebisen) var så söt, så söt. Och det sägs med en röst som voro den tagen direkt ur ett avsnitt av Bolibompa. Med den rösten som vissa (hrmm, hrmm) pratar med sina djur, ni vet. Allt med barn är gulligt och hon spenderar mer än gärna en hel dag hängandes i klätterställningen på en lekplats med ett barn som för tillfället Passas. Engagemanget för till och med helt okända barn är oändligt - för alla barn är ju så fantastiska. Hon är den typen man gick till först på påskkärringrundan helt enkelt eftersom hon säkert spenderar hela lönen på de gulliga -tiggande- barnen.

Hur som helst. Hon kunde lika gärna varit jag. För cirka 5 år sedan. Innan jag fick mitt eget första barn. Missförstå mig inte, alla barn är fortfarande fantastiska. Och de barn jag lärt känna och kommit att älska är naturligtvis också mest fantastiska. Däremot kunde jag faktiskt inte bry mig mindre om alla andra. Jag är inte längre först i kön att få titta påoch hålla i Bebisen. Förlåt - men någonting händer inuti en när man själv fått barn. Det kommer hända dig också om det inte redan gjort det.

Ja då var man hemma i verkligheten igen och jag måste säga att det också har sin charm. Jobba på måndag igen alltså, men just nu suger jag ut det mesta ur semestern genom att, hrmm - passa en bunke syskonbarn över natten medan Storasyster A befinner sig långt iväg med husvagn på 1800-talsfest. Spännande.

På Öland var det just så slappt som jag hade föreställt mig, och det gick över förväntan med sömnen för Lille T som är så väldigt van vid sin spjälsäng här hemma. En av dagarna åkte vi till Ölands djurpark, och vi valde den dagen eftersom det såg ut att bli en toppendag för parkstrosande. Det blev det. Ett tag. När vi hade passerat det halvt showande mäktiga lejonet (som för övrigt nog var den allra största behållningen för oss vuxna) började det dugga. Vi gick vidare och tänkte att det torkade i solen. Då började det regna och vi försökte hitta någonstans att gömma oss lite medan spöregnet sakta förvandlades till - tro det eller ej - hagel! Det var alltså så illa att vi fick åka tillbaka till campingen och byta kläder och jag började undra vad det är med mig och djurparker som gör att vädret bara slår om till överdrivet ösregn?

(Tesen att jag drabbats av en djurparksförbannelse krossades dock igår när vi var på Skånes djurpark i vackert väder hela dagen. Skönt det i alla fall.)

Naturligtvis hann vi med en del bad också, vissa gånger fullt påklädda och andra gånger lite mer normalt badklädda. Som skönt är så har jag lyckats få två små badkrukor till barn, så mamman och pappan kan ta det lugnt medan barnen gräver i strandkanten. Stora S gör små utflykter i havet men aktar sig noga för att doppa huvudet, och Lille T är inte ens intresserad av att bli blöt och kall.


Igår bokade och betalade jag ännu en sommarutflykt - till Astrid Lindgrens värld! Vi har varit sugna ett par år men velat vänta tills åtminstone något av barnen skulle kunna se fram emot det! Och just nu så är båda barnen himla imponerade av i princip alla hennes figurer så det kan inte bli bättre. Vi ska bo i stuga där och gå i parken i två dagar så vi verkligen hinner med det mesta!

Och så tänker vi hinna med Halmstads äventyrsland i sommar också och några fler vändor till Skånes djurpark, samt Barnens dag i Kristianstad plus att bara vi vuxna ska försöka fira vår 6-åriga bröllopsdag på något snajsigt hotell någonstans - så det blir verkligen en fullspäckad sommar. Och dyr - men det kan man väl ta nu när man äntligen har en sommar då man bor i lägenhet igen och inte behöver bry sig om allt som bör eller måste underhållas i en villa. De gångrna är man glad att man verkligen gjorde slag i saken och flyttade från det penga- och tidsslukande huset...