Sitter och lyssnar på en för mig särskilt speciellt låt som jag nämnt tidigare i bloggen. Jag påminns om min 30-årsfest (återigen;-)). Dagarna innan under förberedelserna pratade jag med Syster. Jag undrade om det nog inte var så att hon borde hålla tal nu när jag fyllde 30 och allt.
Det tyckte inte hon. Hon lovade mig till och med att hon inte skulle komma att hålla något tal, och jag om någon förstod henne. Läskigt det där - inför 50 personer dessutom, nej nej jag förstod verkligen.

Under festen ställer hon sig då istället upp och ber om min uppmärksamhet i mikrofonen. Nämner att hon ju sagt att det inte skulle bli något tal. Det blev det inte heller. Det blev vår sång istället. Otroligt stämningsfullt.


"Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagrar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej...

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Du är med mej...

Du är med mej där jag är
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va"