Semester!
Stora S har räknat ner dagarna länge nu, och vi har inhandlat lite smågrejer som kan vara bra att ha med sig. Bland annat så har barnen fått varsin morgonrock från Hemtex. Varje morgon ber Stora S att få stiga upp och ta på sig sin morgonrock. Som för övrigt är den absolut viktigaste saken att ta med sig till Öland. Fick hon välja en sak att packa ner så var det morgonrocken. Som också kan användas som badrock - och som FÅR bli blöt "för det har mamma sagt"!
I fyra kvällar nu ska barnen få vara uppe en stund längre. I fyra dagar ska vi äta glass varje dag. Och i fyra dagar ska vi strunta totalt i vad klockan är och bara vara - trots att vi får sova lite trångt. Bada ska vi göra även om det regnar, och en av dagarna ska vi åka till Ölands djurpark fast att det är löjligt svindyrt. De kommande dagarna bryr vi oss faktisk inte riktigt lika mycket om vad saker kostar och kanske man till och med får välja varsin leksak i någon rolig ny affär. Någon av dagarna ska vi klä oss fina och gå på restaurang.
Semester! Vad var den innan man hade barn att uppleva den med?
Walking down the memory lane
Maken J sätter på det nyinköpta Wii:et. Hjälper Lille T, snart 3 år att manövrera kontrollen som är en ratt just för tillfället. Stora dottern, 4 år, tar en egen och manövrerar som om hon inte gjort annat.
Gode Gud, när jag var i den åldern fascinerades man av Super Mario Bros och framförallt Zelda. Ja, naturligtvis hade ju inte vi ett Nintendo hemma, så jag fick nöja mig med min dock högt älskade Commodore 64, och dess version av Super Mario; Gianna Sisters! Någon som minns?? Så här kunde det se ut när man befann sig i en grotta:
För att få igång spelen så var man tvungen att stoppa ett kasettband i någon spelare, och skriva LOAD och RUN och gud vet allt. Och genom att skriva miltal av "programeringstext" så kunde man - hör och häpna - få en liten boll att studsa över rutan. (Inget mer. Men det var nog för att få mig att känna mig som värsta hackern.)
Och så var det ju då bland annat Zelda. Det var så avancerat i min värld, och jag längtade efter tillfällena då jag kunde få kliva in i denna magiska värld. Jag minns att jag tyckte det var så fantastiskt trollbindande och overkligt. Jag tyckte att jag till och med skulle kunna kallas för Zelda. Det tyckte ingen annan. Och det tog mig alltså nästan 20 år att officiellt gå ut med den pinsamheten.
Och Zelda är, 20 år senare, fortfarande ett spel som jag bara känner mig manad att älska. Så jag köpte "Zelda - the twilight princess" till vårt Wii. Så här sitter man, och väntar på att barnen ska somna så att man kan svinga sitt virtuella svärd igen för att bekämpa ondskan. Jo, man svingar faktiskt fysiskt på riktigt med kontrollen! För mina barn är det inget konstigt. Varken det, eller att man kan köra bil med en låtsasratt framför TV:n. Men jag fortsätter att - 20 år senare - fascineras och leva mig in i Zeldas magiska värld. Framför en snyggare TV och med en snyggare och mer avancerad konsoll, men ändå.
Äsch, what the hell - ni kan kalla mig Zelda.
Bloggen i rullning igen
Jaha, och var börjar man egentligen? Jag har varit på en av mina bästa (och äldsta - förutom systern min) vänners efterlängtade bröllop, det är en stor händelse bland annat. Efter att ha varit med vid hennes förstföddas förlossning och fått vara gudmor till båda hennes knattar så fick jag dessutom äran att tillsammans med maken J vara deras bröllopsvittnen vid vigseln! Hur återgäldar man såna här saker liksom? Finns inget att säga, tack är för litet.
Hur som helst så gifte de sig utomhus på en fantastisk vacker plats och efteråt var det middag för föräldrar och syskon - och så vi då. På kvällen var det cocktailparty för ytterligare ett 60-70-tal och det var längesen vi hade så roligt! Jag och maken J rockade loss som om vi aldrig förr haft barnvakt över natten (förresten, det HAR vi ju aldrig) och åkte sent på natten till vårt hotellrum och sov ruset av oss. Skitkul helt enkelt. Behöver jag ens nämna ordet hotellfrukost? Tänk - som bakis dessutom.
Mera då... Maken J har fyllt 30, ja. Det firade vi med att lämna barnen på dagis som vanligt, och så hade jag packat en hemlig picknickväska som vi drog med oss till en jättemysig park. Jag dukade upp med värsta lite halvsmälta prinsesstårtan (med 30 ljus i) och hembakade kakor, och så låg vi bara och solade. Maken J var himla nöjd. Snygg var han med.
Och så har jag slutat skolan för terminen och börjat sommarjobba - som en annan fjortonåring. Tillbaka på mitt gamla jobb och det känns lite konstigt. Mina mål och ambitioner ligger ju någon helt annanstans nu. Men snart har jag åtminstone en veckas semester och då bär det av till stuga på Öland med familjen.
Tja... Jag kommer väl på mer efterhand antar jag. Nu är jag åtminstone igång med bloggandet igen. Det är lättare att styra upp det nu när bollen väl börjat rulla. Så kom igen alla andra nu, var fan är era bollar?
---och nej, det är INGEN anspelning på fotbolls-EM, VM eller något annat M för den delen heller - I couldn´t care less om man säger så.
