Dags för nytt år igen. 2009. Herre-fucking-gud vad snabbt det har gått och så vidare. Jag vet inte riktigt vad det är man ska tycka om nyårsafton egentligen, själv har jag då aldrig tyckt något speciellt. Mer än att det är en ganska schysst anledning till att göra något mysigt, fira eller ta det helt lugnt.

Jag har oftast gjort det förstnämnda. På något sätt haft eller gått på fest - med fin mat och fina kläder och hela kitet. Det är inte så att jag får nyårsångest och bara måste göra något festligt, inte alls. Jag tenderar snarare att särskilt komma ihåg de få åren jag faktiskt inte slagit på stort.

En av gångerna var självvalt, tröttnade på Milleniumhypen och satt hemma med en vän och kollade på Tv. Det fanns liksom ingenting som skulle anstå ett Milleniumskifte ändå, ingenting som kunde vara bra nog. Minnesvärt nog. Så jag struntade helt enkelt i det.

Andra gången var förrförra året. Vi var bjudna på hyfsat stor fest av Allra underbaraste kompis Ma, en hel del familjer där alla skulle ha med sig något. Vi skulle dra med oss efterrätten. Med frysen full av cheesecake vaknade vi upp på nyårsafton och var sjuka hela bunten. Nyårsafton tillbringades framför tv:n på en madrass tillsammans med Maken J, ätandes hur mycket cheesecake vi någonsin kunde orka.

2008 års sista kväll firas dock återigen av med fest. Vår familj, fina kompis J med "Bebis" B (hmm) och roliga paret M och K och deras hund (hjälp?) i vår lägenhet. I vår fyra. Tur att vi har ett stort och bra kök, det är ändå där vi kommer hålla oss. Satan, vad vi ska äta mycket och gott. Så det så.