Är det inte ganska typiskt?

I kväll hade jag sett fram emot att få hit lite gäster. Jag har inhandlat allt jag behöver för att göra den mest utsökta måltid med garanterat smarrig dessert, och det jag hade glömt skickade jag iväg Maken J att handla igår kväll kl 22. Allt för att dagen idag skulle gå smidigt, och det bara skulle vara trevligt och mysigt att förbereda allt. Är man kontrollmänniska så märks det även på hur man håller i sina små tillställningar.

Hur som helst. Det finns saker även en kontrollmänniska kan tappa kontrollen över. I morse vaknade Lilla T med 39.7 i feber. Och då grusas ju förväntningarna en aning. En god mor borde kanske ställa in alltihop?

Han får i och för sig alltid extrem hög sådan när han har feber, så det är ju inte så att han inte nu springer runt och leker dinosaur. Dessutom är han inte krångligare än vanligt att ha att göra med när han har feber om han bara får vara hemma och ta det hyfsat chill. Och kl 20 lägger han sig plikttroget, feber eller inte. Och så sover han gott hela natten som vanligt. (Frånsett hostan)

Kanske man inte ska ställa in ändå? Är man verkligen Djävulens avskräde till mor då?