Eftersom barnen kom i säng sent igår kväll efter grillandet så vaknade vi också sent, vilket innebar att vi ringde förskolan och sa att barnen stannade hemma idag. Och jag började inte förrän 11, så jag och Stora S låg och myste en stund innan vi gick upp eftersom hon kommit in till oss på natten.

Det är sådana stunder man förstår hur fattigt livet var innan man fick barn... Jag vaknade innan henne (!) och kunde titta när hon lååångsamt kom ur sin sömn. Sträckte på sig, grymtade till och var halvvägs ute ur sängen ett tag (haha) innan hon slog upp sina ögon och tittade förvirrat men storögt på mig. Snyftade sorgset att hon var lite ledsen eftersom hon hade drömt att Bästa kompis N hade påstått att Stora S retades med henne.

-Vilken fruktansvärd mardröm, stackars lilla flicka tyckte mamma. Stora S höll bestämt med och bestämde sig för att vara glad igen. Så låg vi där och gosade och fnissade och mös en lång stund. Denna underbart varma lilla kropp som doftar så ljuvligt  tätt, tätt intill mig... Lycka är vad det är.

-Får jag springa och väcka Lille T? frågar hon rätt som det är när hon hör honom ligga och snacka och sjunga för sig själv inne i sin säng. En stund senare hör man deras glada tillrop och godmorgonhälsningar, uppriktigt lyckliga att få se varandra efter en lång och tråkig natt utan varandra. Underbart.

Ren Lycka - och meningen med livet. Mina barn.