Lille T har slagit sig. Han är jätteledsen och inget mamma gör hjälper - för det är också väldigt SYND om honom just då.

Då kommer Stora S på en idé! (Med finger i luften och allt)
"Det kom en liten mus och ville låna..." En nyfiken Liten T stannar av i gråten en stund för att upptäcka att det bara var den där gamla slagdängan. Helt klart inget värt att sluta gråta för.

Stora S blåser och blåser men eftersom det förmodligen inte ens gör ont längre på Lille T så hjälper ju inte det heller. Hon tittar på honom. Man riktigt hör hur det knakar i huvudet. Hon provar "det kom en liten mus" igen men utan framgång. Lille T blir förbannad och irriterad. Hemskt synd om honom nu. Och det tycker Stora S också. Det tycker inte mamman vid detta laget, men i Stora S:s värld så ska Lille T ständigt ha ett skratt nära till hands.

Eftersom hon är genialisk och världsmästare på att få Lille T på humör, så börjar hon göra "det kom en liten mus" på mig istället. Jag skrattar och ingen anar den överdrivna tillgjordheten.
Lille T tystnar och tittar. Ler busigt i samförstånd med Stora S och hjälper till han också.

Sen glider de över till "Björnen sover" och alla är nöjda och glada. Utan att ens märka det är Lille T glad igen och lurad på hela offerkonfekten. Tänk att vi har gett dem den största gåvan de någonsin kan få. Varandra.