Kom precis innanför dörren efter att ha varit på äventyr med barnen. Maken J jobbar ju på helgerna och har därmed bilen vilket innebär att jag får lösa transporten på egen hand om jag ska någonstans. Oftast blir det till fots eller med cykelkärran, men idag kände vi för att åka tåg. Lille T har aldrig gjort det på sina snart 3 år (hmm) så det var verkligen dags. Vi packade fikaväskan och gick till stationen.

Jag är ju så bortskämd (har ju i och för sig jobbat ganska hårt på det så det kanske är fel ord egentligen) med en liten Stor S som alltid lyssnar och samarbetar så himla fint - så henne är man ju van vid att det fungerar att dra med överallt utan att skämmas. Men att vi lyckats även med Lille T äntligen är en ganska... stor (?) känsla. Han satt så fint på tåget - när han inte provade ut alla andra stolar. Det är ju faktiskt inte helt säkert att alla känns likadant.

Och så hälsade han lite glatt på noga utvalt folk. Inte för att alla - sura, jävla apor - hälsade tillbaka dock, men ändå.
Är det NÅGOT som gör mig heligt och vansinnigt förbannad så är det just sånt.
Jag anser att det är varenda en vuxens förbaskade ANSVAR att både le mot och hälsa tillbaka till ett barn som möter ens blick! De kan väl för tusan få tro gott om alla människor så länge det är möjligt!? 
Det är verkligen inte besvärligt att kosta på sig ett (om än ett falskt) leende till en liten unge som bjuder på sitt oförställda, totalt ärligt menade leende!

Färdigskällt.

Sen blev det lekpark med MASSOR av ungar - det är vi inte vana vid på vår egen lilla lekplats här nedanför. Och ankor, och fåglar och en och annan påfågel(!) i Tivoliparken med Kompis J och dottern B. Fast med tre barn som är på tre olika håll hela tiden så blir det inte mycket umgås ändå, hrmm. (Sa inte vi att vi skulle se INOMHUS nästa gång?)

Och så retade jag upp mig litegrann på en tant som hela tiden i rutschkanan skulle hålla undan Lille T så att hennes barnbarn kunde gå i långsam takt i trappen. Alltså, jag har också haft en försiktig sölkorv (Stora S var ju sådan) men nog tusan lät jag de snabbare, tuffare barnen springa förbi och hinna åka två gånger under tiden hon hann åka en.

(Jag är inte irriterad idag även om det verkar så! Har bara träffat himla mycket folk så oddsen ökar ju för att någon ska vara idiot, haha)