Vilken dag!
Jaha. Från början nu då. Det började med att jag läste på SMHI (jag VAR ju så himla sugen på att faktiskt åka till Skånes djurpark!!) att det mellan 12-18 skulle regna i Höör. Funderade på hur trovärdigt det egentligen var. Varför skulle det regna då när det varit strålande sol alla andra dagar? (ingen logik där, jag vet)

Fast jag ska erkänna att det som verkligen övertygade mig att överatala Kompis J och Make J att vi skulle chansa på att åka dit ändå - det var mammas stensäkra "Det kommer kanske någon skur idag, det är ju inte så att det kommer ösregna i alla fall!" Varpå jag fäller den numera legendariska kommentaren till båda J:arna "Jag har alltid litat på min mamma när det gäller väder snarare än SMHI, hon har ALDRIG fel!".
Maken J tycker att "Jaja, hon är ju ändå hövding". (Que, vad menas med det? Det är sånt där bara Make J säger och ingen fattar sig på)

Sagt och gjort. Vi drar iväg med barnen, glada och övertygade om strålande solsken när vi väl kommer på plats! Ponnyridning ska det bli, och traktörkörning och egentligen skulle man ju kunna grilla?
På parkeringen får vi dock börja med att rensa bilen på alla tjockare kläder vi kan hitta eftersom det regnar på friskt och konstigt nog är det riktigt kallt. Jag som inte har någon jacka med. Mamma sa ju att det skulle bli fint. (Hon ljög väl inte? Nej, hon HAR inte fel när det gäller vädret, har hon aldrig haft och kommer aldrig ha!)

Med barnen påpälsade med mössar och vantar stegar vi in. Betalar 280:- och snabbar oss ner för den långa backen (vad tomt på folk här är). Snabbar oss på riktigt bra nu eftersom den där skuren börjar dra på ordentligt. In till fåren och klappa? Nej nej, vi måste leta upp någonstans vi kan få tak över huvudet, för nu häller det ner.
En ordentligt klädd familj går förbi (vilken bra idé - regnkläder! Kunde man ju tänkt på om man velat) och tipsar om att man kan köpa engångsregnponchos uppe i shopen. Vad bra! Upp för backen igen, riktigt blöta nu.

Köper regnponchos. Toppen, NU är vi perfekt rustade! Klart vi ska in till fåren och klappa! Bland fårbajset och leran. I mina fina ballerinaskor. Pucko. Kom ihåg: "Inga ballerinaskor på Skånes djurpark". Tur jag har min regnponcho.


Hur som helst. Vi snabbar oss förbi hästarna. Järven, vargarna och något annat spännande pälsdjur. Som inget av dom vågade sig ut i regnet. "Titta, där bor räven! I vanliga fall."
Upp till björnarna, det blir succé varje gång. Nehe inga björnar ute, då äter vi då. In i fullsmockat café (jaså det var där alla var) för att äta glass och pommes frites.
Ut och gunga en stund, vid detta laget tycker Lille T:s engångsregnponcho att den redan är använd en hel gång, för den ger verkligen upp i alla så kallade sömmar.
Jag frågar Stora S om hon åtminstone tycker att det är MYSIGT, fast vi inte sett några djur och fast att det bara regnar och regnar? Det tycker hon verkligen. Så mamma fattar nytt mod och gör Ballerinaskorna redo för en ny omgång i ösregnet.

Då händer det. Två björnar är ute och fånar sig! Vi har fått se djur!




Vi får se djur i ca 10 minuter. Sen tycker alla 3 vuxna att det är dags att ta en genväg mot utgången. Det visar sig att genvägar alltid är om inte senvägar - alltid jäkligt jobbiga vägar åtminstone. Halvvägs nere för en backe i värsta terrängen är det ju för sent att vända. Då är det bara att ta sig ner, svärandes och spottandes. Speciellt Kompis J med en stor och klumpig kombivagn. Det ser inte så brant ut, men det var det - här Maken J med vagn mitt i urskogen glatt utbristandes "I ur och skur heter det ju!":




Vi konstaterade att det var tur att biljetten åtminstone gäller året ut nu, och så bestämde vi med Kompis J att vi ses snart igen. Inomhus.
Och barnen fick klä av sig alla kläder i bilen och torka på hemvägen. Och föräldrarna var glada att deras barn åtminstone fått två timmars utevistelse trots hällande regn. Imorgon stannar vi inne.

Hädanefter litar jag på SMHI när det gäller väder. Och ytterligare en kvarglömd naiv barndomsövertygelse går i kras.